Sidenvägen

Peking och östra Kina hade inte någon central roll i Kinas historia förrän i början av 1400-talet. Innan dess var det Kinas allra västligaste delar som var de viktigaste. Huvudstaden Xian, eller ”Den eviga harmonins stad” som den kallades när det begav sig, var en av världens största städer med tjugo meter breda avenyer kantade av palats och tempel med sådan överdådig lyx att resenärer från både när och fjärran förstummades. Kejsaren, världen mäktigaste man, bodde i ett palats hela fem gånger större än dagens palats i Peking. Han hade den mäktigaste armén, de vackraste konkubinerna och de största skattkistorna. Trots allt överflöd var han övertygad om att gräset var grönare på andra sidan och därför mycket nyfiken på sin omvärld.

På 100-talet före Kristus lät Himmelens son skicka ut diplomaten Zhang Qian för att undersöka regionerna alldeles väster om Mittens rike. Herr Zhang kom att vara borta i många år, han fängslades och var nära att mista livhanken flera gånger, men miste aldrig sitt mod och sin övertygelse. När han så äntligen tog sig tillbaka till huvudstaden och kejsaren, överlämnade han en målande reseskildring som beskrev allt han hade varit med om. Rapporten, som finns bevarad än idag, blev otroligt populär bland dåtidens intelligentsia och gav upphov till ett stort intresse för Centralasien. Handeln blomstrade och förmögenheter skapades. Nätverket av handelsvägar spreds sig snabbt över hela Centralasien och nådde till sist Europa. Detta är vad vi idag kallar Sidenvägen. Namnet är lite missvisande då det är frågan om ett nätverk av olika handelsvägar mellan vitt skilda områden, och inte bara en specifik handelsrutt. Det var heller inte alls vanligt att en och samma handelskaravan reste hela sträckan mellan Kina och Europa. Det normala var att handelsmännen höll sig inom ett relativt begränsat område och sedan överlämnade varorna till någon annan.

Förutom ett enormt ekonomiskt utbyte var handeln längs Sidenvägen också otroligt viktig för kulturlivet och spridningen av religioner. Idag är därför området alldeles fullt av unika kulturskatter. Buddhistiska grottmålningar ligger ett stenkast från pulserande moskéer och spännande ruinstäder allt i en spännande natur. Än idag samsas folk från när och fjärran i områdets många vindlande gränder, och många sedvänjor har inte ändrats mycket av århundradenas gång. Maten och varorna som ljudligt saluförs på gatorna vittnar om områdets rika historia och ger upplevelser långt utöver det vanliga. 2014 blev en 500 mil lång sträcka med 33 orter, främst i Kina, välförtjänt utnämnt till världsarv.

Västra Kina är ett enormt område som sträcker sig från Xian och nästan 400 mil västerut till området kring oasstaden Kashgar. Vidsträckta öknar, kameltransporter och böneutrop i fjärran gör att området känns väldigt annorlunda jämfört med övriga Kina. Språket, maten och sederna är en salig blandning av Kina och Centralasien. I basarernas folkhav trängs kinesiska ansikten med mer europeiska nunor, vissa är till och med blonda och blåögda! Pekingtid, kinesiska varor, propagandaposters och statyer av Mao gör dock att man idag inte glömmer i vilket land man befinner sig. Flyg- och snabbtågsförbindelser gör resan hit kortare än någonsin. Det var inte länge sen en resa till Xian tog ett helt år, skulle man sen vidare till Peking ja, då hade man kommit ungefär halvvägs…

Västligaste Kina utgörs av provinsen Xinjiang (Sinkiang). Detta är landets största provins, ungefär fyra gånger så stor som Sverige. Av de 20 miljoner människor som kallar detta karga landskap sitt hem är knappt hälften uigurer. Uigurerna är ett östturkiskt folk, som än idag talar en äldre variant av turkiska. De allra flesta är sunnimuslimer.

Det finns ett otal möjligheter att göra sin resa längs Sidenvägen unik och oförglömlig. Det finns dock en handfull platser som du absolut inte får missa:

Den gamla huvudstaden har så mycket mer att erbjuda än bara Terrakottaarmén. Du får bara inte missa att strosa runt i de gamla muslimska kvarteren ett stenkast från klocktornet. Skulle du bli lite hungrig rekommenderas 肉夹馍/roujiamo-kinesisk hamburgare, eller 羊肉泡馍/yangrou paomo-nudelsoppa med lammkött. Är du historieintresserad kan du besöka ytterligare en terrakottaarmé. Jodå, du läste rätt, det finns två terrakottaarméer här! 汉阳陵/Hanyangling är en armé av minisoldater med rötter i Handynastin.

Mitt i Gansuprovinsens ökenlika landskap ligger Mogaogrottorna – detta unika grottsystem bestående av fler än 700 grottor fyllda med buddistisk konst. Beläget vid en viktig knutpunkt på Sidenvägen fylldes dessa grottor långsamt med konst från ca 300-talet och fram till 1300-talet. Det unika med platsen är, förutom storleken, att man här finner målningar och statyer av en mängd olika stilar och åldrar samlade på en och samma plats.

Kashgar är en mytomspunnen oas i västra Taklamakanöknen nära gränsen till Afghanistan, Pakistan, Kyrgyzstan och Tadjikistan. Härifrån kontrollerades de viktiga bergspassen som förband Persien och Indien med Sidenvägen. Långväga handelsmän bytte här sina jakar och packhästar mot kameler för vidare färd genom västra Kinas öknar. Marco Polo var här, vår egen Sven Hedin likaså. Söndagsmarknaden här är Centralasiens största, Moskén är den allra största i Kina och som grädde på moset ligger Afaq Khojas grav, muslimernas heligaste plats i Xinjiang, alldeles utanför staden. Kort sagt, ett besök här är oförglömligt!

Alldeles utanför Turpan i norra Taklamakanöknen ligger ruinerna av oasstaden Gaochang (高昌). Någon gång runt Kristi födelse lades grunden till vad som med tiden skulle bli en av de viktigaste handelsplatserna längs den kinesiska delen av Sidenvägen. Troligen var det kineser som först bosatte sig här, men under århundradenas lopp föll staden även i uigurernas och mongolernas händer. Som besökare idag känner man sig verkligen som Indiana Jones då man i en spännande ökenmiljö tydligt kan urskilja den gamla staden, palatset och den viktiga stadsmuren. Alldeles intill ligger Bezeklikgrottorna, där man förutom buddhistisk konst även kan se unika målningar av dåtidens uigurprinsessor.

Xinjiang är alldeles fullt av häftiga naturupplevelser. En av de mest udda är Flammande bergen. Detta är Kinas varmaste plats, med yttemperaturer på upp till 70 grader! Den höga temperaturen får det att se ut som om bergen stod i brand. Alla kineser känner till bergen från den kända berättelsen ”Resan västerut” med Kung Markatta i huvudrollen. Har ni inte läst den ännu så gör det genast. Göran Malmkvist har givit oss en underbar svensk översättning.

En resa blir aldrig riktigt bra om inte magen får sitt. Längs Sidenvägen finns oändliga möjligheter till gastronomiska upptäcktsfärder. Kummin, kardemumma och en handfull andra centralasiatiska kryddor gör att maten smakar bättre än någon annanstans i Kina. Bröd och lammkött är stapelvaror, ofta med vindruvor till efterrätt.

 Nedan följer några personliga favoriter som får min mage att kurra bara jag tänker på Xinjiang …

• Grillspett/羊肉串: stora, välkryddade köttbitar som serveras i rykande varmt bröd.
• Polu/抓饭: Xinjiangs egen variant av pilaf. Lammkött, morötter och lök steks först i olja, sedan tillsätts ris och vatten och hela alltet ångas.
• Laghman/手拉面: Lokal smakrik nudelsoppa.
• Da Pan Ji/大盘鸡: Namnet betyder ”kyckling på stor tallrik” och det är just vad det är. En enorm skål fylld med en smakrik kycklinggryta. Potatis och lök är perfekta kompanjoner till kycklingen, och i ett vips är skålen tom. Misströsta icke, ty genast fylls skålen igen, denna gång med delikata hemgjorda nudlar, allt för att du ska bli riktigt mätt. En perfekt rätt att dela med nyfunna resvänner när solen sänker sig över öknen!