Tibet är en autonom region och är trots sin nationella särprägel fortfarande en del av Kina. Tibet utgör en stor del av Kinas yta och ligger i väst med Xinjiangprovinsen i norr, Qinghaiprovinsen i nordväst, Sichuanprovinsen i väst, Yunnanprovinsen i sydväst och Bhutan, Indien och Nepal i söder och sydöst.
Den del av Kina som idag kallas Tibet är en del av det större kulturella Tibet. Tibetaner och tibetansk kultur lever också i Qinghaiprovinsen, Sichuanprovinsen, Yunnanprovinsen samt i vissa av de norra delarna i Indien och Nepal. Den tibetanska platån, som sträcker sig över i stort sätt hela detta område, är världens högsta med en genomsnittlig höjd på 4 000–5 000 meter över havet. Detta gör luften både tunn och torr. Klimatet är generellt varmt på sommaren och kallt på vintern med lite nederbörd. Landskapet är därför kalt och platt, med bergskedjan Himalaya i söder. På gränsen till Nepal hittar man dessutom världens högsta berg, Mount Everest. Här finns flera stora sjöar, såsom Yamdroksjön.
Tibet är Kinas fattigaste område och en stor del av befolkningen lever på självförsörjande jordbruk. Turismen, och försäljning av hantverk till turister, har på senare tid blivit en viktig del av ekonomin här. Dessutom har man från Kinas centralregerings sida planer på att utvinna de stora mängder mineraler man misstänker finns i Tibet. Det är något som vissa grupper menar kan betyda svårigheter för den tibetanska kulturen och för att det ska överleva. Motståndet mot det kinesiska styret är stort inom vissa grupper, lett av den andlige ledaren Dalai Lama, numera bosatt i Indien.
Det ökande intresset för buddhism i kombination med förbättrade möjligheter att resa hit har lett till ett relativt stort antal besökare. Dock är turismen fortfarande under uppbyggnad och här saknas mer kvalitativa boendemöjligheter. De äventyrliga resenärer som hittar hit besöker självklart Lhasa och dess många tempel, men också naturupplevelser vid platser som Yamdroksjön.
